Att göra sand till guld

ATT GÖRA SAND TILL GULD

LISA OLSSON bor nära havet, hon lever nära naturen, bara med några steg är hon ute på blomsterängen och med några älgakliv är hon vid den underbara sandstranden i Ystad. Hon ser förstrött långt ut över slätten, hon har annat i tankarna. Hon är inte bara där för att tassa med nakna fötter, ta ett bad eller lapa sol, hon är där för att samla dessa små mineralkorn, som vi andra fnyser åt när de blåser upp i ögonen eller letar sig in bland kanelbullarna och knastrar mellan tänderna, när vi ska njuta av vårt utomhuskaffe. Sand är Lisa Olssons passion sedan tjugo år tillbaka, sand i olika färger, sand i olika grovlekar och sand från alla världens hörn och alla kontinenter. Från Island, Gambia, Thailand, Kroatien och Frankrike och en massa andra ställen. Lisa Olsson vårdar sina burkar med sand som små husdjur och när hon öppnar en burk, visar på färgen och kornstorleken, då gör hon det med glädje och med respekt. Och med stor kärlek, orden glittrar och blänker när hon tar dem i sin mun, ansiktet spricker upp, hon ser redan bilden framför sig - sanden ska bli till guld. I ensamhet har hon samlat sanden, hon har återvänt till nya rum, erövrat nya färger, som ger nya möjligheter; längs med stranden en tidig morgon. Hon har sett luften och ljuset mötas och skapa särskilda ögonblick, som hon aldrig kan glömma och som aldrig lämnar henne.

Utifrån sand i olika färger och med små emblem av stenar skapar LISA OLSSON sina bilder, hon kallar dem just tavlor i sand och sten. I former som växer fram och med de skilda färgspråken ger hon i rytmer och sånger själ åt landskapets variationer och förvandlingar. Det är så säreget en kulen novemberdag och så hoppfullt en ljus aprildag med takdropp. Årstider sätter gränser och stakar ut nya möjligheter, natt och dag använder olika färger, ljus och mörker både blottlägger och gömmer. Det finns så mycket i naturens andedräkt, som vill ha uppmärksamhet, det kan vara solreflexer, silvermönster av regndroppar, en vattenvirvel eller utsnitt, som ger färgfläckar. Och det är ingenting, som hastigt kommer och går, det har en varaktighet, bortom tiden, trots att allt visar sig i olika variationer, den ena dagens ögonblick är inte lika nästa dags. Och du ser med dina ögon och känner igen!

LISA OLSSON låter i sina bilder både ursprungligheten och äktheten tala till dig som betraktare, du blir nästan alltid delaktig i hennes möten och vandringar. Du kan förhålla dig till det som du ser, du har upplevt något nästan likadant och kan känna dig bekväm med att tänka på det en stund och återskapa. Du kan föreställa dig dina egna bilder, du kan kalla dem vid namn eller du kan bara se, du bestämmer själv. Och så stelnar spåren där i bilderna, spåren från sand och sten och vi står framför pärlorna som lyser.
Lisa Olsson är en guldmakare, hon gör guld av sand.

I uttrycken från LISA OLSSON, som är många, kan även en berättelse växa fram, som i en kvinnas ansikte som anfäktas av svarta tankar eller bara en stor, ljus längtan eller när hon låter sig inspireras av historiska grottmålningar eller hällristningar och låter dem leva på nytt för att betvinga de onda krafterna och ge lycka och välgång i jakt och i livet i stort. Då blir plötsligt de små färgade sandkornen och de välslipade ministenarna en del i en berättelse som kan vandra från en tid till en annan, bortom rum och positioner. Plötsligt bredvid finns en lekfullhet, där en kråka bjuder upp till dans!
Efter en vistelse i Kiruna med omland under en lång tid visar nu LISA OLSSON en svit bilder därifrån. I det landskapet finns andra energier och rörelser, även en annan rytm och musik i färgerna. I dessa bilder finns en sällsynt stor närvaro, du känner att du är där, du går bredvid järnrika vatten och låter blicken fara upp på Laxberget. Fjällripan lyfter alldeles intill björken och småspoven springer i bärriset, bortåt myren. Så känns det.
LISA OLSSON har en påtaglig närhet till sitt material i sitt skapande, det ger även en stor närvaro i hennes bilder, de innehåller en stor ärlighet och en äkthet som lyser i varje bild. Och naturligtvis är det naturens klocka som är synlig, du kan känna rörelsen och sångerna från havet, och vågorna som kommer mot stranden från skilda platser, leker, vänder tillbaka eller dör ut! Och det är svårt att fånga och bestämma allt, sanden rör sig liksom vågen; som livet. Rörelse är kodordet!
I april 2017.

Bo Bjelvehammar
Författare och kulturkritiker

 
 
 
 
 
 

Sommarnatt Österlen
Sommarnatt Österlen